Naturligtvis väckte ju det här mitt intresse, dels ville jag ta reda på vilket år jag är född i och vilka egenskaper som följer med. Så nu har jag läst lite och det var riktigt intressant och spännande. Jag kan härmed meddela att jag, tillsammans med mina jämngamla, utom de stackarna som är födda före den 13:e februari är drakbarn, närmare bestämt trä drakar. Vi kan se fram emot ett fantastiskt år! Kolla här om du undra i vilket djurår du föddes och klicka på året  om du vill veta vilka egenskaper du förväntas ha.

Till sist vill jag bara rekomendera ett blogginlägg som är helt klart värt att läsa, Underbart Klara-Maria!

En är ond: Den kännetecknas av vrede, avundsjuka, sorg, ånger, girighet, övermod, självömkan, skuldkänslor, förbittring, mindervärdighetskomplex, lögner falsk stolthet, överlägsenhet och självupptagenhet.

Den andra är god: Den har glädje, frid, kärlek, hopp, ödmjukhet, vänlighet, godhet,empati,generositet, ärlighet, medlidsamhet och tilltro

Barnbarnet funderade en stund och frågade sedan sin farfar: Vilken varg vinner?

Den gamle Cherokeeindianen svarade: Den du matar…”

Opps, kan det va så?

Vi har varit på chefskonferans, vilket alltid är spännande. En summering
av året som gått, men framförallt få en insikt om vart vi är på väg och vilka utmaningar vi står inför. Det är alltid en risk att såna här dagar kan bli tunga när 220 personer är samlade och ska sitta och lyssna , men jag skulle säga att det gick fin fint. Vi bjöds även på en föreläsning om ämnet ” Hur man fattar beslut” mycket spännande och roligt, jag återkommer med ett inlägg i ämnet. Så nu sitter jag på tåget mot Sundsvall och bara väntar på att få komma på jobbet och sätta igång med alla galna idéer som kläckts med hjälp av den galnaste. Det finns nog några som bävar!!

Man lovar varandra dyrt och heligt att hålla kontakten via telefon och mail, självklart ska man se till att ses också. Vad händer då? Jo oftast, redan efter ett par veckor, hittar man nya relationer och en del av de gamla faller i glömska. Sen finns de dom man aldrig tappar bort och då inser man att det inte alls har med jobbet att göra, det är personen bakom professionen man tycker om. Den här veckan kommer jag att ha förmånen att tillbringa några timmar med en sån person. Vi träffades på en utbildning vi gick under ett år, kan väl inte påstå att vi fann varandra direkt utan det mer växte fram. Det är snart 2 år sen kursen tog slut, vi har kanske setts genom jobbet 5 gånger, hon bor ju så långt bort, men vi har daglig kontakt. Vi försöker, när tillfälle ges, att lägga in några extra timmar så vi får vattna vår vänskap. Det brukar kunna summeras med: hysteriska skratt, ett och annat underlag, samt nya insikter.

Nämnde jag att hon är galen? Så nu längtar jag tills i kväll när hon möter mej på Arlanda.
Ni har säkert också såna vänner, var rädda om dom, jag är rädd om mina.

Vi vet ju att man måste kalka ur vattenkokare, rengöra diskmaskiner, byta olja på bilen, men nu är det nog dags att detoxa så man får en rensning av kroppen och förhoppningsvis då bli pigg!

…när man inser att det är jäkligt mycket julkakor kvar. Tror jag ska ordna kakburksplundring på jobbet. Om alla tar med sina överblivna kakor kommer det att bli ett skapligt kalas, för jag tror nämligen inte att jag är ensam om det.

….. när man inser att första extra ledigheten är långfredagen den 6: april och att det är väldigt långt dit. Måste se till att lägga in en powerbreak någonstan där i mitten

Till sist: Känslan som infinner sej när man kommer ihåg att   imorron och några veckor framåt ska jag sitta med i en rad jobbintervjuer och det ska bli så kul!

Känner ni igen känslorna som infinner sej: skam, överflöd, panik och glädje?

När ett nytt år är i antågande kan  det ju lätt fyllas av förväntaningar och  löften. Lätt  är det att ta sej vatten över huvet. Innan vi tar dessa i anspråk ska vi fira av det gamla. En kompis, som är skärmflygare, valde att fira både jul och Nyår i Nepal och i hennes blogg kan man läsa att det inte förekom nåt speciellt nyårsfirande där, iallafall inte för innevånarna, utan endast för turisterna. De bofasta konstaterade mer att, -jaha då var det nytt år då.  Ger dom löften ändå eller ? galet!  Vi firar så det står härliga till, överflöd ska de va!  Idag har de sista resterna från jul-och nyårsfirande åkt ut och jag tycker alltid att det känns skönt. Det blir som ljusare, renare och lättare på nåt sätt.  Vardagen känns välkommen. Jag tänker inte ägna mej så mycket åt någon tillbakablick, utan jag ska ha fokus framåt. Hoppas att ni vill hänga med för nu kör vi!

Bild lånad från http://www.audiva.se/referenser.html

Visst är det lätt att råda andra, att exakt veta vad eller hur en sak ska göras, eller hur man ska förhålla sej till olika  personer eller situationer? Att man sen själv inte gör det blir liksom en annan sak, eller…

Jag kan verkligen få spader på alla sk speciologer som inte hör hur dom själva predikar om än det ena än det andra, fördömmer och förkastar, men på motfrågor inte har nåt enda vettigt att komma med förutom en lång harang av ord som inte hör till ämnet utan bara är en bortförklaring av varför dessa speciologwannabes uttalanden inte gäller för dom själva. Ja, jag vet att jag inte ska låta dom suga energin ur mej, men ibland lyckas jag inte stå emot. Skönt, nu fick jag det sagt.  Så hur är det nu då, har ni stött på nån??

Nu till glädjen, för den är viktig att hålla i även i stunder av sorg. Ni har väl, liksom mej vänner som alltid får er att skratta . De mest allvarliga samtal kan sluta i hysterisk, hänsynslöst och förlösande skratt. Jag kände  för ett tag sen att det behövdes påfyllning på skrattkontot och bestämde mej för att bjuda hem några av mina vänner som säkrar just detta.  Sagt och gjort, så låg  jag på gymmet en dag och funderade på hur jag skulle lägga upp kvällen. 

På tvprogrammet ”Halv åtta hos mej” får ju värden/värdinnan ofta extra poäng om det dyker upp underhållning, så jag tänkte att det skulle jag  också ha. Bor man som mej, i en meteropol är det ju ingen konst att ordna, man bara ser sej omkring på gymmet, och där är lösningen, vi kommer överens om att hon ska dyka upp mellan fördrinken och förrätten.

Låt mej presentera, Bresa-Kajsa Medgörlig, resande i ekologiskt odlade och miljövänliga sexprodukter, bosatt utanför Piteå, om jag minns rätt och säljer enligt konceptet,  Homeparty.   Nu  har det gått några veckor, men jag känner fortfarande glädjen i kroppen när jag tänker tillbaks på kvällen och framför allt på va  underbart det är med människor som bjuder på sej själva.  Insättningen på skrattkonton som gjordes den kvällen kommer att räcka länge, och det bästa är att jag kan ta fram känslan av glädje när som helst jag vill. Tack alla goa vänner för att ni  förgyller mitt liv, vi ska  ta  tillvara på det lilla extra i varje dag, för vi vet ju aldrig när det tar slut….  P.S  om när känner er sugna på Bresa-Kajsa, så hör av er, jag förmedlar gärna kontakten